Scratch Page 2
From Grigbertz
This article is imported from the Grigbertz wiki. See the import log for details.
Contents |
Uppslag från The Alchemist!!
Mixturen som Eloina får smord på sig, skulle kunna ha en permanent bieffekt: Periodvis återkommande klåda i underlivet. Den försvinner om hon kliar sig där, men hon når inte. (Användbart teckningsmotiv där hon vrider sig för att komma åt)
Att gnida sig mot något föremål ger bara tillfällig lindring och lär dessutom vara obehagligt för en så känslig kroppsdel. Då klådan långsamt blir värre, måste hon till sist be någon om hjälp. Synnerligen pinsamt, men vilken njutning att äntligen få lindring!
Efter några dagar börjar det igen.
Bieffekten tror jag funkar bäst som vanligt klipuler, till skillnad från salvans huvudeffekt som afrodiasaka.
Vid det här laget i handlingen kan Eloina ha fölorat sitt könshår. Annars skulle folk misstänka loppor och vägra komma nära. Kanske alverna tog bort det eftersom de själva saknar dylikt. För Eloina blir det bara ännu mer pinsamt att ses naken.
- -
Det skulle vara kul med en utställning där en massa gäster får beundra Eloina på pelaren. De passar väl knappast för den skumme alkemisten att hålla bjudningar. Kanske någon ädling senare stjäl hans idé. T.ex. genom att höra Eloina berätta om den.
- -
Alkemisten verkar i upphetsningen glömt att Eloina kan berätta om de kidnappade flickorna. Det verkar rimligt eftersom han inte tänker på det som något stort problem. Eloina har dock pratat med dem och vet vilka de är. Om någon av dem har inflytelserika anhöriga kan hon försöka kontakta dem.
Som jag nämnt förut gillar jag att skurkarna får sitt välförtjänta straff till slut, även att det i någon mån går bra för oskyldiga offer. Detta är inte samma sak som att allt ordnar sig till det bästa för hjälten. D.v.s Eloina :)
Antagligen har alkemisten inte sina flickor i celler, eftersom sådana i gamla tider ansågs vara lyx, endast för förnäma fångar. (T.ex. Greven av Monte Christo). Att ha dem ordentligt kedjade vid väggen borde passa bra här. Kanske medan de turas om att vara den som får gå med en lång kedja och sköta matning och städning. Här krävs minimal vaktinsats.
Goodtown!
'Godeberga' var egentligen staden där Lisa arbetade naken och bakbunden på värdshus. Där var verkligen alla goda och toleranta på riktigt. Jag ska försöka skanna några av dessa skisser och lägga upp på wikin.
Lisa och Eloina är onekligen väldigt lika. Konceptet för Eloina är dock att hand- och fotbojorna är för evigt. Om någon ser ut som hon men inte har dem, då är det någon annan.
'Goodtown' verkar mera handla om självutnämnd fanatisk godhet, vilket passar mig bra.
Skampålen!
Grundtanken som jag gärna vill ha med är följande.
Inkvisitionspatrull på inspektionsbesök i en by eller mindre stad upptäcker att Eloina har misstänkt, kanske ond magi. Kaptenen inser att magin överstiger hans förmåga. Han tycker det verkar besvärligt att ta henne till centraltemplet, flera dagsmarcher bort, då deras turnéplan för dem i motsatt riktnig.
Därför skickar han iväg en kurir med beskrivning av situationen och hoppas att någon annan löser problemet. Eloina placerar han vid skampålen och förseglar halsringen med inkvisitionens sigill. Borgmästaren och staden som helhet ges ansvar för att hon finns kvar där när inkvistorn anländer (annars jävlar!).
Sådan är situationen. Oavsett vad som händer står Eloina där hon står. Ingen skulle våga bryta mot inkvisitionens order och det tar dagar innan kuriren ens hunnit fram med sitt meddelande.
En del stadsbor är medkännannde och hjälpsamma, andra kan vara elaka, kåta eller häxhatare. Några kan vara medkännannde, hjälpsamma och kåta dessutom.
Nattliga odjur!
I den här traken smyger odjur runt knutarna nattetid och folk barrikaderar sig inomhus bakom vitlöksinsmorda dörrposter och dylikt. Eloina är dock fastsatt vid pålen med inkvisitionens sigill och måste lämnas kvar ute. För stadsborna är bara att hålla tummarna. Deras order säger att hon skall vara vid liv, men själva är de för skrajsna för att tro sig kunna försvara henne. I synnerhet som inkvisitionen inskärpt att endast de heliga krigarna kan bekämpa den övernaturliga ondskan.
Odjuren (det kan vara vargmän, varulvar, gnoller eller nåt annat) upptäcker Eloina, funderar på om hon är mat eller vad. Hon lyckas dock charma bossen till att vilja sätta på henne istället. Han är så uthållig att polarna tröttnar och drar.
Framåt gryningen faller han i sömn. Dvärgsmyckenas magi kan ha hjälpt till här. Stadsborna som intresserat kikat ut på vad som försiggick i månskenet, kan nu ta ett odjur till fånga.
Eloina får dåligt samvete för vad som drabbat odjuret som trots allt hindrade sina kompanjoner från att äta henne. Kanske kan hon hjälpa honom att fly.
